Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon annan känsla kastat öfver kinden — var
ännu blekare än vanligt.
Lektionen bade tagit sin början.
Kaptenen, van att endast i nödfall genera sig,
fortfor att tala med sin fästmö om
hvarje-handa småsaker; men Rosa svarade så kort,
och var så upptagen att afhöra det lilla
stycke hennes bröder utförde, att Ferdinand snart
fann sig utledsen, och kunde icke begripa
huru Bosa, hvars talanger och smak voro så ,
utvecklade, kunde finna nöje uti något så
tråkigt. — Som förhållandet emellertid
likväl var sådant, ville kaptenen låta henne
ostÖrdt njuta af de harmoniska skönheterna i
gossarnes musik. Han steg sakta upp, tog
sin mössa och hviskade till Rosa: ”Farväl,
min engel; jag uthärdar icke längre. Men a
jag återkommer i afton.” Derefter smög han
sig ut, och tänkte vid nedgåendet: ”Rosa
har en obegriplig svaghet för de otäcka
poj-karne.”
Då kaptenen sakta till slöt dörren efter sig,
förekom det Rosa, som en sten blifvit vältad
från hennes hjerta. Hon andades lättare och
friare; ty hon kände, och vågade tillstå det
för sig sjelf, att ingenting kunde vara henne
obehagligare, än att under dessa ögonblick,
de enda lycksaliga hon genomlefde, finna
kaptenen utgöra femte personen. Hon
kände, att han var här icke allenast ofverflödig,
utan äfven obehörig, emedan den vårdslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
