Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning nitdtpå förmak sgolfvet, obeslutsam
om han skulle gå eller, såsom vawtogt,
stanna qvar några minuter. Rosa kände äfven
med sig, att hon aldrig vant så fitet ledig i
Mannersteds sal Iskap, som nu. Också blef
tonen något tvungen, då bon frågade: ’*Sar
herr Mannerstedt så brådtom i dag?**
”Icke mera än vanligt,” svarade han och
nalkades; ”jag fruktade endast att falla be*
svärlig.”
”För ingen del,” smålog Rosa, åter vid
fullkomlig fattning. ”Herr Mannerstedt är
bos oss alltid en välkommen gäst."
Kandidaten bortlade mössan, och tog plats
ett litet stycke från den unga värdinnan. Na
inträdde en tystnad, som ej kändes behaglig
för någondera,och hvilken öfvertygade Rosa,
att det icke mera skulle, icke mera kunde
blifva såsom det varit. Emellertid måste
detta bemärkas så litet som möjligt, och
hon återbragte snart jemnvigt i samtalets
vågskål.
”Har herr Mannerstedt icke ännu erhållit
bref från sin goda mor?” frågade Rosa, väl
vetande, att detta var ett ämne, som skulle
förmå Frans att tala.
”Äck nej! mamsell Widen,” suckade den
bekymrade sonen. ’*Det utgör för mig ett
rikt ämne till oro, att detta dröjer så
lio-ge öfver tiden. Jag fruktar med skäl, att
det står ganska illa till; i annat fali skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
