Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
/
”Ib, nu Sr <fu för orimlig, kära Rosa,”
svarade den klokare modern. ”Hur kao da
anse sådant tänkbart? Menar du att han,
på sjelfva förlofningsdagen, ville stå iikt en
skolpojke inför sin fästmö, och bekänna att
kan var fattig som en skåpråtta, och icke
eos i tillfälle att bjuda henne de vanliga
fäst-roa nf presenterna ? Nej, kära du, sådant få
vi icke bereda oss på. Det vore väl, oro vi
finge reda på affärerna, då vi, såsom hustrur,
bafva rättighetder till; förut hör det allsicke
till saken.’*
Rosa fann, att hennes mor icke förstod
tannes tankar i delta ämne mera än
Ferdinand, och svarade derföre fogligt:
”Det är väl möjligt, bästa mamma, att
det var för mycket begärd t. Likväl hade
derigennna mången ledsamhet kunnat
undvikas. Men, mamma lilla, huru vill mamma
slälla till med denna sak? Det blir
sannerligen icke lött alt finna något lämpligt sätt
bärtill. Månne icke pappa bäst kunde
ställa om allt detta?”
“”För ingen del,” yttrade
kommerserådin-uan; ”derom får han icke veta eltord. Han
skulle aldrig gilla, att vi blandade oss i den
stackars kaptenens angelägenheter; och likväl
vore det både synd och skam af mig, hans
Mifvande svärmor, att veta hans betryck
icke hjelpa honom. Jag har dessutom
négra handpenningar, som jag icke bättre
Professorn. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
