Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom liände vi hvar för sig, att vi bandlat
illa, och måste genom sjelfforebråelser under
långa år plikta derföre,”
”Vid din focMse, min Hilda, gick din far
till professorn, för första gången efter vår
förening, och bad honom, i den djupa
rörelse han då sjelf var, att glömma den
ovänskap, som ett helt år egt rum, och nu
komma till hans hus och välsigna hans barn.
Men professorn var ännu lika förbittrad,
nekade alldeles att stå fadder, och ville ej veta
af oss. Sårad och djupt förödmjukad
återvände min Herman. Han sörjde i tysthet.
Men emellertid smögo åren fram, och hans
enda nöje och sysselsättning var att pyssla
med den lilla stadsjorden, vi den tiden egde.
Han nedlade der både svett och möda, tid
och penningar. En dag, jag erinrar mig det
så väl, som det häudt i går, hade vi tagit
vår middag med oss, och tidigt begifvit oss
ut till vår lilla enkla, men lugna fristad , för
att njuta anblicken af Guds sköna natur, ocli
fröjda våra ögon med åsynen af den lof->
vande skörden. Nästintill vår lilla jordlapp
låg en äng, som tillhörde professorn, och
Gud vet genom hvilket underverk det fogade
sig så, att din farbror, hvilken under hela
året nästan aldrig lemnade sin boning, just i
dag låtit sin hushållerska och siu gamle
be-tjent inpacka alla de förnödenheter, han
rak-uadtf till njutning och beqvämlighet, ocb föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
