Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaninen, ocb kunna alla ännu blifva
vida lyckiig/ire, än vi någonnin varil del; ty
vi bafva vår kärlek, vårt förtroende ocb vårt
innerliga, allvarliga sträfvande, att
upprätthålla och förljufva det inbördes husliga
lif-vet för hvarandra. Jag känner en kraft och
eo beslutsamhet samt derjemte en
förnöjsamhet, ett säkert hopp inom mig, hvilka säga
mig, att jag icke bedrages af några
drömmar, utan att förhoppningarne skola blifva
verk lig heter.’*
"I Guds namn då, mitt kära barn, så vill
också jag försöka att hoppas och se tingen
från deras ljusare sida. Men, bevara mig, vi
hafva nu alldeles mörkt! Gå, Hilda lilla, och
Jaga att vi få eld på ljus.1*
Flickan efterkom den moderliga
befallningen, hvarefter bordet framlyftades till midteo
af golfvet. Hilda ställde sina skrifmaterialier
i ordning, och framsatte mammas länstol och
pall9 hvarefter hon lÖrsigtigt samlade i en
stor korg saxen, garnet, fingerborgen,
glasögonen, snusdosan och ejelfvaden gamla,
stora shawlen, som utgjorde sömmen. Medan
nämnde tillredelser verkställdes, framtog fru
Borgensköld, från de längesedan nedkolnade
glöden i kakelugnen, några derpå stekta
äpplen, upplade dem på en liten tallrik, och kom
helt förnöjd och satte den invid Hildas
bläckhorn. — "Se så, vederqvick dig, mitt barn!
Bet är icke nu som fordom, då vi hade vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
