Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hon* såg tillika, att, hvad hatts föUer
beträffade, detta artighetsbevis förorsakade
honom en ökad smärta. Innerligt vänligt
sade hon derföre: ”Min bäste, gode farbror,
icke något krus! Nej, det tillåter jag
sannerligen aldrig.” — Och utan att närmare
förklara sig, sprang hon hastigt ut i
arbetsrummet, samt återkom leende med gubbens
gamla, ofantligt vida tofflor. Det hade icke
varit rådligt för någon annan, att visa en
sådan uppmärksamhet* Professorns af
naturen misstrogna lynne skulle i den händelsen
dragit en slutsats, som hade satt den
tjenst-aktige gästens välvilja i en mycket gråaktig
dager; men af Rosa fick det passera. Hon
gjorde det så enkelt och naturligt, att det
var lätt att iinna, äfven för det mest
granskande Öga, att det endast var hennes goda
hjerta, och visst ingen egennytta eller något
begär att ställa sig in, som föranledde denna
uppmärksamhet. Professorn upptog den
också, till följd af denna öfvertygelse, med
tem-ligen godt lynne. Visserligen snde han,
halft motsträfvig: "Kära barn, det går
aldrig an; jag är en riktig grobian!*’ Men
icke desto mindre hjelpte han Rosa, ganska
förnöjd, att draga den plågade foten ur
skärselden, och stack den, hjertligt belåten, in
i toffetns himmelrike. Vidare lät han, utan
fell motsträfvighet, Rosa lägga ett par af
eoifkuddarne derunder, och då allt var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
