Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemnade Mannerstedt ett bref. Frans
häpnade; den starke ynglingen darrade lik ett af
vinden skakadt löf. Gossen gick; han hade
io6tiokt nog för att begripa, det han nu
fÖr-gäfves skulle vänta på någon slant.
Mannerstedt nedsatte sig, med brefvet i handen,
på sängkanten. Hans blick var skum*
Utanskriften urskiljde han knappt; men
födelseortens poststämpel, det svarta sigillet, de
svarta kanterna, sorgens dystra budbärare,
dessa tecken märkte han alltför väl.
Sinär-tan och den skakande rörelsen hade nästan
betagit honom förmågan att andas. Slutligen
bemannade han sig med hela sin själs kraft,
och bröt sigillet. Omslaget inneslöt tvenne
href; det ena var af hans mors hand. Frans*
blick ljusnade till ett uttryck af salig fröjd;
han uppvecklade brefvet, och skot det an*
dra, betagen af mörka aningar, åt sidan.
Genom den dunkla tårslöja, som skymde hans
öga, läste han följande:
Min Frans, min ömt älskade son!
Förlåt din gamla mor, att hon så länge
som möjligt velat bespara dig underrättelsen
om hennes allt mera försämrade helsotillstånd.
Mitt barn, min gode, dyre son, du som
under hela ditt lif utgjort min stolthet oeh
mitt hopp, min fröjd i hvarje smärta, min
tröst i alla motgångar, mottag min
välsig-pelse, min sista, rika välsignelse, den jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
