Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lända, säflfga gång, då hon ville, liksom
händelsevis, mota honom i förstugan.
Erriel-lertid, ”blef den väntan lång,” och både
minuter och qvart förgingo. Ändtligen
hördes Larsson komma tillbaka; men Rosa
häpnade och kunde knappt komma utfor
trappan; ty det var ett elakt förebud, att
Larsson — sprang. Då hon stannade på sista
trappsteget, stödjande sig emot ledstången,
inrusade betjenten ifrån förstugudörren.
”Nå, Larsson,” yttrade Rosa med en ton,
6om hon ansåg vara mycket likgiltig, ”hvad
gör herr Mannerstedt, som dröjer så länge?”
**Ack, det är för illa med honom,**
svarade Larsson andtruten, och sökte litet
åter-hemta sig efter det häftiga trafvandet.
*Hvårföre illa?" frågade Rosa, darrande och
blek. ,#Är han sjuk?”
HJa, Herre Gud, nog är han det, intet
annat jag kan begripa,” menade Larsson. ’*När
jag kom dit bort, frågade jag i andra
våningen, om de visste huruvida kandidaten
var liemma; och då svarade jungfrun jag
träffade, att hon icke kunde tro det, emedan
hon ej hört af honom på flera timmar. Jag
stod i väg att springa derifrån med det
besked jag fått, då del rann mig i sinnet, att
det väl vore bäst att se åt sjelf. Jag trefvade
alltså uppför de fördömda, otäcka, krokiga
trapporna, och letade rätt på dörren. Nyckeln
Mtt uti, jag knackade på; men ingen svarade»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
