Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- —-]{+—+} m —
. ’1 morgon, sSger dok tor q, då ftbens hgf
sig, blir han åter rask. Det är förlusten m€
ban# gamla mor, hvilken han så inperligt
älskat, som så djupt skakat och angripit
Jbo-nom. Han har i afton erhållit sorgeposten,
och är ur stånd att för närvarande fatta
något annat än sin smärta. En förfårlig feber
glöder 4 hans ådror, och hans hufvud värker
och brinner; men han har nu emottagit
nödiga läkemedel, och med en natur så stark
ocb härdad som hans, skall det onda, så
vidt det rörer kroppen, troligen vara
öf-varståndet i morgon; åtminstone är han då
bättre.’*
Sedan Ferdinand aflagt denna rapport, och
fröjdat sig åt den känsla af hjertlig välvilja,
Rosa i afton tycktes egna honom, slog han
9ig åter ned hos sin tillkommande svärfar,
med föresats att på allt möjligt sätt soka
behaga honom. På Mannerstedt tänkte han
icke vidare. Han hade gjort hvad han kuode
göra för den stackars f-n; nu var derom icke
vidare att säga. Kaptenen kunde väl blifva
litet upprörd, då ban hörde omtalas att
någon råkat ut for sorg, bekymmer eller
dy-tik t, synnerligast när berättelsen kom från cå
vackra läppar, som Rosas; men att djupare
tänka på händelsen, eller egna den mera ftn
några flyktiga ögonblick af nyckfullt
ädelmod, det hade varit stridande mot hans
natur, samt var icke tänkbart. Innan således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
