Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- m-]{+m+} —
M finmi ett par omslag; men slutligen var
allt motstånd besegradt* och det utsöktaste»
allra vackraste svarta kläde f ra mdrogs. Då
frU ’Widen i största hast uppref det, för
att öfver tyga sig att det var till en hel
kläd-ning, hviiket hon hade den tillfredsställelsen
alt geoast finna, nedföll ett hopviket
papper, hvarpå stod skrifvet: ”Håll tillgodo
från en vän till flit och redlighet.*’ I det
vikna papperet lågo tvenne bankosedlar,
hvardera på femtio riksdaler. Stum höll
Manner-fttedt papperen i sio hand. En tår af
renaste tacksamhet per La de i hans öga, och vi
%&ga icke mera, än den strängaste sanning,
då vi försäkra, att öfvertygelsen, det en
roen-otska med så ‘ädla och oegennyttiga
tänke-tttt verkligen fanns, samt att han varit tå
lycklig att fästa en sådan persons
uppmärksamhet, uppfyllde Frans’ hjerta med långt
gladare och ljufvare känslor, än egandet af
de förmåner, den obekante välgöraren
tillskyndat honom.
’rWiden, min vän! Rosa lilla! Min Gud,
hvad vår stackars Mannerstedt har orsak att
ma glad! Se sådant kläde! Se här! se här!”
— Och kommerseråd innan uppryckte klädet,
tog papperen ur Mannerstedts band, och
räckte dem till sin man. Men allt detta,
ehuru fulIkomligen obehörigt, hade dock ett
sådant sken af verklig välvilja, hvilket det ock
var, på fru Widens sätt, att Frans utan alit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
