Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»tedt betftkUde stycket på eo* sidan d&mf,
och huru svällde ej haos hjerta af saliga
kän-sloi*, när hans blick träffade händelsen, då
ban höll hästen, medan Rosa kastade sig ur
trillan. Frans vågade ej i detta ögonblick
betrakta gifvarinnan; han vände portföljen,
ocb på dess dunkla botten stod endast det
.enkla ordet: "Tacksamhet/*
*U3, Rosa,” stammade bans läppar, och
bans blick sökte hennes, "tacksamhet emot
mig, som har er att tacka för de få ljusa
och saliga stunder jag här upplefvat, ja, de
Jjufvaste i mitt lif! Och detta lif,” tilläde
han och fattade Rosas hand, ”gåfve jag gerna
i utbyte mot dessa ögonblick. O, Rosa, att
ni velat göra mig så outsägligt lycklig!”
*’Skul)e jag icke vilja det, gode
Mannerstedt,*’ svarade hon med det huldaste
leende, men drog derunder sakta sin hand
tillbaka , ”helst när så litet kan göra er lycklig?
Ni vet att jag är och alltid blir er goda,
deltagande väninna, ehuru de förhållanden jag
ingått kanhända förorsaka, att vi mindre ofta
-få se hvarandra. Min välvilja och mitt varma
deltagande i ert öde blir dock alltid
detsamma; lita på det/’
"Hvad kan jag begära mera?** sade
Mao-nerstedt, och en suck sraÖg sig Öfver
läp-parne, oaktadt den lycksalighet, som
genomströmmade hans hjerta. ”Jag har aldrig
vågat hoppas ens så mycket. O, att i Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
