Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Dm del erfordras för en bal, och att dansa
blefve alldeles olidligt.’*
”Tandvärk!* sade kommerserådinnan och
rynkade näsan. ”Hade du sagt hufvudvärk,
skulle jag hållit det ganska troligt; ty du
faotiserade minsann rätt artigt på pianot i
natt. Jag höll på att aldrig få somna, ooh
skulle önska, att dylika svärmerier icke oftare
ville hemsöka dig; ty då få vi flytta
instrumentet.”
Kommerserådinnan var uppenbarligen
ganska förtretad, emedan detta var ett af de
verkligen sällsynta fall, då Rosa fick
uppbära snubbor. Denna satt emellertid tyst, ined
sänkta ögonlock och glödande röd ända upp
till tinningarne.
Marvnerstedts blick hade, vid fru Widens
första ord om pianot och fantasierna, mött
Rosas. En ovanlig eld, aldrig förut förspord,
flammade i hans öga, och en häftig rodnad
öfvergöt hans kinder, då han såg Rosa, med
alla tecken af en djup och ovonlig rörelse,
hastig} nedslå sitt sköna öga, i stället att
som fÖrr fritt och vänligt möta hans.
Namnlösa känslor stormade i denna stund i hans
hjerta, och ville med våld bana väg för ett
hopp, som hans förnuft och hans blygsamhet
i lika grad förkastade, och hvilket han,
äfven under den upprörda känsla, hvaruti han
ira befann sig, önskade icke vnra annat än
illusion. Det var emellertid en lycka, alt
Professorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
