Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d*t var Mannerstedt, hvilken gått till
professor Ling, för att afiagga sin varma
tacksägelse för den rika hjelp denne räckt
honom.
”Nå, hvad slår på, barn? Kom in, kom
in!*’ ropade professorn, och från Rosas
blossande kinder vandes hans skarpa blick på
den unge kandidaten; men Mannerstedt hade
stigit upp och, genom en hastig vändning,
råkat i den djupaste, ja, den allra djupaste
beundran af — en skön vas. Professor Ling
förstod sig något på en sådan beundran, och
om just icke rätta förhållandet blef klart för
honotn, styrktes dock en misstanke, hvars
första gnista blifvit länd på
förlofningsfe-sten. Professorns öga hade då med
deltagande följt Mannerstedt, hvilken han aldrig
förut sett, men hvars arbetsamhet och
fattigdom han hört omtalas; och han hade
nnder denna mönstring tydligen blifvit
varse elden, som uppflammade i ynglingens Öga,
livar gång Rosas hvita klädning skymtade
förbi. Prwfessorns tysta slutsatser uttalade sig
nu som vanligt i ett långt: ”hm!’’ hvarefter
han, med tillhjelp af ^n käpp, uppstod för
att helsa flickorna.
”Välkommen, milt barn!** han kysste Rosa
på pannan; "och du också, Hilda— hm!*’
”Goda, bästa farbror,** bad Rosa
smekande och klappade professorns skrynkliga
kinder, ”jag har vågat försäkra Hilda, att boo
Proftstom. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
