Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4å9 rara bäste farbror, hade jag mött dessa
pligter, ehuru icke förenade med kärlek 9
med innerlig önskan och fast föresats att
göra mig värdig det heliga namn af makar
ban då gifvit mig.*9
”Det är väl möjligt,’* sade professorn; ”men
oräU var det i alla fall af dig, mitt barn, att,
så ung du var, vilja bortskänka din handr
utan ditt hjerta. Förr eller senare hade
troligen den mäktigaste af menskliga känslor
vaknat i ditt bröst, och huru gränslöst
olyckliga kunde ni ej då hafva blifvit; ty
mäktig är frestelsen, ocb äfven i den
starkast e själ besegras den icke utan qval ocb
strider.”
Rosa förblef tyst; men bon lutade sitt
huf-vud mot professorns axel, och då hans
åldriga arm omslöt hennes späda gestalt, kände,
han den skakas af en våldsam rörelse.
Professorn vände hennes ansigte mot sitt; det
var öfversköljdt af tårar. ”Se så,” sade
han mildt och godt, ”låt det nu vara! Jag
ser hur det står till, ocji visste det förut;,
men lita derpå, att du i mig har en vän,
som under alla skiften blir dig trogen, och,
så länge han förmår hålla hufvudet
uppe, skall arbeta på din sällhet. Jag ville
önska, flicka/’ tilläde han djupt rörd, ”att
Ferdinand varit dig värdig, samt att du älskat
honom så — som du älskar Mannerstedt»
Jag hade så gerna velat kalla dig dotter^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
