Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- "Så,-]{+"Så,+} stig wpp, din galning!’* yttrade
professorn , bemödande sig att under ett
konst-ladt leende dölja sin egen djupa känsla, b
vilken nästan blef bonom öfver mäktig, "Stig
upp, och tack*! Gud, att du hade förnuft
nog qvar, att vända dig till din gamle
farbror genom denna engel."
”Min gode, min dyre, älskade farbror,”
stammade Ferdinand, ”er godbet förkrossar
mig långt mera, och låter mig djupare känna
min egen ovärdighet, än er rättvisa vrede
skulle hafva gjort. Men detta faderliga
ädelmod skall icke förspillas. Det skall, så sannt
mig Gud hjelper, bära frukt i mitt hittills
lättsinniga hjerta. Heligt och högtidligt svär
jag vid denna stund, som aldrig ur mitt
minne kan utplånas, att under hela mitt lif icke
mera spela.”
”N&, låt se du nu håller ord som en
he-derskarl, min gosse!1* sade professorn i huld,
faderlig ton. ”Du skall då alltid vara mitt
hjerta så nära, som i denna stund. Men ett
måste jag säga dig. Din förespråkarinna har
du för alltid förlorat såsom brud.
Kommerserådet har ändrat tankar, och upplöst
förbindelsen genom ett bref till mig. Dessutom
bar din för detta fästmö genom ditt stora
förtroende erfarit, alt det ej var stort bevändt
med din lifliga kärlek» och icke heller med
hennes egen. Derföre finner hon sig olvtut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
