Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- *’Är-]{+*’Är+} det du, milt harn!” svarade
kommerserådet, med ett forändradt uttryck i rösten.
Kosa var hans älskling; han hade icke hjerta
att affarda henne, ehuru smärtsamt det var
för honom, att nu visa sig för någon af de
sina. Kommerserådet hade lutat sig mot
soffhörnet, för att, efter den föregående
nattens sömnlöshet, njuta ett par ögonblicks
döf-ning. Han uppstod ocb öppnade dörren.
”0, min far! min älskade, vördade far!1’
Mera förmådde icke Rosa; men aldrig
kysstes den faderliga handen med djupare ocb
innerligare rörelse. Aldrig hade det synts
henne så ljuft, att vara dotter, som nu, då
hennes kärlek och ömhet aftvungo den
bekymrade och betryckte fadern ett
mildt,ehuru sorgligt småleende. Han strök de gyllne
lockarne från hennes panna, ocb bortkysste
hennes tårar, ehuru de brände hans
läppar.
”Huru är det med din mor, mitt barn?’*
frågade han, efter någon tystnad.
”Bättre än jag vågade tro,” svarade Rosa 9
hvilken icke kunde förmå sig att bedrÖfva
sin djupt nog skakade far, med uppgift om
rätta förhållandet; "och dessutom hoppas jagr
att, då mamma hunnit tillräckligt sansa sigr
skall hon blifva fullkomligt bra.”
•"Nej, kära du,” svarade kommerserådetr
"jag känner henne bättre,’* tilläde han
långsamt. ”Då hoo hunnit riktigt sansa sig, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
