Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- "Vi-]{+"Vi+} blifva bida för mycket upprörda, min
kära gossesade professorn ocb bemödade
sig att återtaga sin vanliga och jemna
fattning. "Jag håller af dig, som du vore
min egen son; men gå nu hem, och sök att
hemta dig litet, innan du besöker benne.
Klockan sex väntar jag dig tillbaka. Farväl!”
Utan att veta huru det gick till, kom
Man-nersledt hem till sin ensliga vindskammare,
der allt stod inpackadt och färdigt för resan.
Han kastade sig på en stol, och lät sin blick
hvila på hvarje föremål, så välbekant och
förtroget med hans eget jag. Detta rum, i
hvilket han genomlefvat så många stunder,
rika på smärtor och strider, hade blifvit
dyrbart för honom, och nu fick det
ändtligen bevittna, att en glänsande stråle af hopp
och fröjd genombröt den långa, mörka natt,
som omtöcknat den ensli^e invånarens hjerta.
Mannerstedt uppstod och öppnade mekaniskt
fiollådan, och då han nu kände sig ensam
med sin smärtas och sin glädjes äldste
förtrogne, saktade sig hans känslor och försmälte
med tonerna, stilla, heligt och fridfullt.
Det blef skymning. Mannerstedt svepte
kappan omkring sig, och tog med högt
klappande hjerta vägen till kommerserådets hus.
Alla fönstren, som vände åt gatan, voro mörka;
endast från koramerserådinnnns sängkammare
lyste ett ensligt ljus. Med en känsla, nästan
liknande hemskhet, steg Mannerstedt uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
