Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram suckade med dämpad rörelse: ”Då jag
en gång återkommer, torde denna redan vara
prydd roed en ny symbol af svuren tro?*’
”Nej, visst icke,’* svarade hon bestämdt,
och purpurskyar jagade öfver både rosor och
liljor.
Mannerstedt såg henne djupt in i ögat, in
i själen, och hans hjerta svällde af namnlös
salighet. Godnatt med fruktan, oro och
misstroende! Under vissa ögonblick af lifvet
af-skakas alla fjättrar. Ovilkorligt smög sig
Mannerstedts arm omkring Rosas lif, och
hennes hufvud hvilade mot hans axel, då han
tilläde: “O, måtte det vara så, och med en
utomordentlig kraft vill jag arbeta, för att
desto snarare återkomma och förvissa mig om
denna lycka. Och då, Rosa, min själs
af-gud, mitt hjertas tillbedda — Jag vill icke
begära din tro; men ..."
"Det behöfs också ej,*’ hviskade Rosa, och
log genom tårarne; "dén kommer aldrig att
egnas någon annan än dig.’1
Och nu stod himlen öppen, och då
Mannerstedt tryckte den första kyssen på Rosas
läppar, voro tid och rum försvunna. Det
första, som väckte dem till erinring af afsked,
smärta och verklighet, var Svens röst
utanför: "Professor Lings gamle Larsson är här,
för att säga ifrån, att professorn väntar på
kandidaten. Klockan är slagen sju, sa* han.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
