Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfver den kringliggande nejden. Hit fSnte
Wallinder Hilda, och bjöd henne sitta.
**Hvem våidar denna lilla, täcka, tjusande
holme?” frågade hon och tog plats på den
tff frisk grönska svällande torfbänken; ”den
synes vara helt ny, och är icke den lilla
pla1-nen här framföre beströdd med blommor!”
"Förmodligen har Necken haft en aning om
det besök han skulle erhålla, och derföre sökt
pryda sin boning,” svarade Wallinder,
under det han med ett spö ristade runor i
sanden, hvilka Hilda icke tordes beskåda,
emedan, vid den flyktiga blick hon kastade på
bans arbete, då bon ville betrakta
blommorna, ett H kom henne att ana, att det var
benvtes eget namn hon fått läfa.
”Neeken är en ganska artig värd,w yttrade
Hilda slutligen, då tystnaden blef för lång,
och högt rodnande tilläde lion: ”Jag ville
önska, att han visste huru tacksam jag är för
den glädje han beredt vmig.’’
’•Tala bara sanning,” inföll Wallinder, ocb
i böjningen af hans röst låg något vemodigt
hänförande. "Neckens skarpa Öga tränger
ge-Dem fröken Hildas hjerta, och smärtsamma
blifva de toner, i hvilka han utgjater sin
k Jagam, om han ’finner att ni blott velat sä*
ga bonom en artrgfoet.*’
”Neeken skall icke få skäl till en »ådan
klagan/’ svarade bon hastigt, och lat Wallio*
der blicka in i de kJara, mörka ögonen. "Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
