Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ull er, medan tid var. Om aftoeen, dep
första dagen herr Garben tillbragte bär,
bön*-föll jag bos min far, att han skulle taga
denna utväg.’*
”Och det gjorde ni yttrade han bjertligt
och såg mig med en egen, sällsam rörelse
djupt in i ögonen. "Ni trodde mig således
om godt?’*
”Från första ögonblicket!’* svarade jag,
"och jag ber herr Garben vara öfvertygad,
att jag, utom denna hugnande tro, icke va-»
rit här i denna stuod; ty på ett hårdt,
vanligt sinne hade jag icke velat försöka en
enda bön. Tanken på möjligheten, att se mig
återstött med bitterhet och ovilja, hade
betagit mig modet att i ett sådant ärende
nalkas en tnenniska, om hvars själs ädelhet jag
icke förut var öfvertygad.”
Med en ton af innerlig rörelse yttrade
Garben: ”Ingen man, goda, älskvärda,
skulle kunna återstöta er, då ni söker verka pa
hans känsla och öfvertygelse; och hvad som
stadgar mitt heslut, att lyssna till edra böner,
är den omständigheten, att de äro böner och
icke försvar för en dålig sak. En dotter,
som ber för sin far, kan och måste förbise
mycket. Och kanhända," tilläde han med
en blick, sorn jag väl förstod, ”är detta det
bittraste i hennes adla försakelse.”
Ack, hvad jag värderade honom, Hilda,
så ädel och så finkänslig! Han hade genona-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
