Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värderade och aktade oändligen den ädle
Garben; men älska honom kunde jag ju icke,
emedan jag ej förmådde lösrycka mitt hjerta
frön dens bild, som der tagit sitt hem , icke
försaka den, till något pris, utan att försaka
lifvet, åtminstone det bättre och högre. Och
hvad blef ve jag sedan? En förtvinad
planta, som, i brist af näringssaft, snart skulle dök
— Nej, nej, jag kan det icke! Mitt hjerta
brister af qval, vid tanken att icke mera ega
rättighet att al ska honom. Men när jag å
andra sidan ser min fars innerliga fröjd, mia
mors stormande glädje, hvilken redan i
andanom ljuder i mina öron; när jag föreställer
mig, huru allt detta skall nedsjunka till intet,
och hör det sedan förvandladt till ett
stormande haf af förebråelser och pinande
föreställningar, öfver min obegripliga envishet, att
vägra en sådan lycka, — Gud! b vad kan jag
väl svara! Jag känner, att föreningen med eo
så redlig och bra man, som Garben, med skäl
kunde kallas en lycka, om jag endast icke
förut lärt känna och älska Mannerstedt. Nu
finnes för mig ingen lycka utan med honom.
Han är för mig den ende. Detta vågar
jag likväl icke anförtro mina föräldrar; de
skulle le och kränka mina heligaste känslor
genom löje och förakt. Men icke nog
der-med, huru djupt och bittert smärtar det mig
icke, att vara otacksam mot den man, som
för mig gjorde så mycket! Han skall, haa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
