Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- *-]{+*+}
menade hans hustru vidare. ’*Ha vi något att
handla med, så få vi alltid en kompanjon.
Sjelfva den stora glädjeposten gör mig ännu
yr i hufvudet, och döfvar min vanliga
skarpsinnighet. Herre Gud ändå, så underligt det
går till! Jag sade alltid, att den mannen
kom att betyda något i vårt hus. Jag
tycker hvad vi nu af uppriktigt hjerta skola
välkomna honom och på allvar krusa
omkring honom vid haus ankomst/’
”Ja, det förtjenar han i sanning också,"
yttrade kommerserådet. "Men jag begriper icke,
hvarföre Rosa vill vara så länge ensam. Kan
du förklara mig det, min vän?"
"Åh, min gubbe lilla, den saken förklarar
sig sjelf. Öfvergången från sorg och
bekymmer till glädje, lycka och välstånd är för
fina, ömtåliga varelser, sådana som Rosa,
ofta lika skakande, som en öfvergång i
motsatt förhållande. Det kära barnet behöfver
ganska väl några timmar att samla sina
sinnen. Jag är ju sjelf ännu så lycksalig, att
jag knappt har reda på någonting; men det
säger jag, att det första, som får vidtagas,
blir att komma ur det här eländiga kyffet,
hvaruti jag säkert skulle dödt, om jag
nödgats bo här längre. Widen, min gubbe,
jag lägger på ditt samvete, att det blir det
allra första. Ack, vårt stora, sköna hus!”
— Och härvid snckade kommerserådinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
