Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nérstedt ocb den barnsliga kärleken begynfé
nu inverka på bennes öfvertygelse. Hon
kände att tvenne makter sletos om hennes
hjerta, samt att det skulle förblöda, åt hvilken
sida segern än lutade. Då kom modern, tog
bennes händer, tryckte dem intill sina våta
Ögon, och sade stilla och mildt: ”Min Rosa,
mitt älskade barn! Icke heller jag vill bedja
dig mera; jäg vill tiga, tiga, som din
ädle, olycklige far. Jag vill blott erinra dig,
ännu medan tid är, att ångern är en bitter,
förtärande frukt, genom hvars maskstungna
rötter gift smyger in i hjertat och
föröder dess friska lif. Se på din far! — Det
synes tydligt, att endast ett nytt, verksamt
lif kan återväcka de domnade själs- och
kroppskrafterna. Skall deremot det eländiga
snäck-lif, han nu för, fortfara, *så kunna vi snart
bereda oss på det värsta: fem värnlösa barn
utan far! Men gÖr som du vill; af mig
skall du icke mera öfvertalas. Gud vare lof,
dina föräldrar äro för ädla, att tvinga dig
emot din egen vil ja.99
Kommerserådinnan, som af instinkt
uppfattat sin mans mening, bjöd till att följa hans
exempel, och begagnade nu samma utväg som
han; hon gick ut och lemnade Rosa ensam
med sina betraktelser.
”Det är förfärligt/* utbrast den arma, hårdt
pröfvode flickan, och nedsjönk bedjande på
sina knän; ”skall jag, nödgas jag då” — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
