Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade icke styrka att fullborda meningen.
Bilden af Mannerstedt i den heliga
afskedsmi-nu teo, hans glada, fasta tillit till hennes tro,
den af kärlek och lycksalighet strålande
blicken, som mötte hennes, denna bild trädde
emellan hennes hjerta och de ord hon ville
uttala, och den tycktes förebrå Rosa, att hon
ville bedja om styrka att försaka honom,
heja deras framtids sällhet och lif. — "Huru
skulle Mannerstedt handla i en lika
belägenhet?*’ frågade hon sig sjelf. "Skulle han
uppoffra mig, för att rädda de sina från ett
ondi, som är ett intet, i jeniförelse med
försakelsen, genom hvilken det bättre borde
vinnas?”— "Nej, nej!" svarade den mäktiga
känsla, som behöll Öfverväldet i hennes själ, "han
skulle icke göra det. Så ädel och högsinnad
han är, kunde hap icke låta mitt hjerta
brista, för att bringa sina föräldrar ett medel
till jordisk vinning. Likväl*’ — Rosa kände
att hon icke var rätt öfverlygad, att
Mannerstedt skulle handla så; hon tyckte nästan,
att hon endast ville dåra sig sjelf. Och när
nu anblicken af hennes far på dödssängen,
omgifven af de små, gråtande syskonen, åter
sjelfmanl framträdde för hennes andliga blick,
vaknade alla de känslor, som stridde emot
hennes hjertas önskningar. — "Jag förvillas i
detta kaos af tankar, delta mörker, som
omhöljer min själ," sade hon sakta, och lade
handen öfver pannan; ”jag vill gå till mio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
