Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl rimligtvis kan fordras, för att god t göra
en öfverilning.”
Professorns yttrande behagade och sårade
Ferdinands om tå liga hederskänsla på samma
gång; men de talade likväl kraftigt och
uppmuntrande till hans manliga stolthet, och i
det han räckte sin farbror handen, svarade
han: "Ger bon mig afslag denna gång, så
vill jag ej vidare heta hederlig karl, om det
icke blir den sista; tro mig, farbror! Min
svaghet för Hilda är med tillintetgörandet af
det sista hoppet förbi. Jag kan icke längre
älska en qvinna, som är så oförsonlig, och
jag skall då glömma henne."
’’Godt!’* svarade professorn; "håll ord med
det, så skail du få begära permission, för
att resa några månader. Det är ju det gamla
vanliga sättet att bota olycklig kärlek, och
dessutom tänker jag, att det skulle blifva
både nyttigt och interessesant för dig, att litet
få se dig om i verlden.1*
Denna tanke, ny och retande, länge närd
i Ferdinands själ, utan utsigt att se den
förverkligad, gjorde nu, då den så oförmodadt
och tjusande framstod, en ny revolution i
hans, som professorn uttryckte sig, elastiska
hjerta; och det var svårt att afgöra, hvilket
han mest fruktade från sin gamla
älskarinna, ett nej eller ett ja; ty han
beherrska-des vexelvis af tanken på en angenäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
