Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Witter ringaste värde på den vänskap, jag
fattat för ert hus, så plåga icke Rosa med en
enda fråga eller hänsyftning på den saken.
När tiii blir, kominer jag tillbaka och
anmäler pretendenten.”
Härmed tillslöt professorn dörren, och
ledsagades af kommerserådet ända till nedersta
trappsteget.
Emellertid blef den stackars fru Widen
slående ensam, långt värre än förut
intrasslad inom labyrinten af sina gissningar.
Ändt-ligen, efter mycket bråkande hit och dit, för
att finn>» en utväg, stannade hon dock vid den
första förmodan, att professorn menade sig
sjelf. Ja, det var fullkomligt klart! Men
nu suckade hon ändå, vid tanken derpå, att
snart se sin hulda, blomstrande Rosa såsom
maka vid den gamle, torre professorns sida.
”Herre Gud, sådana infall flickorna nu för
tiden hafva!** yttrade hon halfhögt. *’Hvem
kunde föreställa sig, att hon skulle föredraga
den gamle, ullefvade gubben framfor
Gar-ben, en man i sina bästa och kraftfullaste
ar? Man jag tiger; jag vet om intet. — Och
så länge kan han väl ändå ej lefva.” — Och
nu ofvergick kommerserådinnans tankegång
helt enkelt till den tid, då Rosa, såsom en
ung och rik enka, firad och tillbedd, skulle
hålla ett hus i prakt och glans öfverträifande
allt hvad H** hittills sett, och der det, i
anseende till värdinnans ungdom ocb
oerfa-Professorn. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
