Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, att få inför hela verlden kalla henne
min fästmö, hemföra henne som min hustru,
det är nästnn för mycken sällhet, att
inrymmas i ett menniskobröst.”
Och den unge rektorn gick fram och åter
genom alla si#a rum, betraktade, mönstrade
hvarje sak, och tänkte beständigt: ”Skall det
behaga henne så? Skall hon tycka om det,
skall bon prisa min smak? Att med så få
tillgångar likväl hafva skapat någon trefnad!
Och när hon sjelf kommer, o, dä, när hennes
händer ordna allt, då kommer trefnad i
hvafje vinkel, och uti mitt hjerta uppgår en
helgedag, som varar igenom hela lifvet!”
Men ^lutligen måste han ut; känsloi tia blefvo
honom tifvermäktiga, och det blef qvaft i både
bröst och kammare. Vid sådana tillfallen
flydde han till den tysta kyikogården, till
sin moders £iaf, öfver hvilken han upprest
en enkel vård. Der var det honom ljutt och
godt att vara, nära henne, hv«irs oändliga
kärlek ständigt fortlefde i hans hjerta, hvars
älskade bild hviladeder, bäddad på minnets heliga
rosor. Lugnt och fridfullt kändes det omkring
honom i den saligas grannskap. Han lutade
den glödande pannan mot den kalla grafvården,
och tårar, den sonliga tacksamhetens och
kärlekens tårar, föllo på stoftet af henne, som
kände en moders pligter och uppfyllde dem.
”Träifar jag dig här, min kära
Maoner-stedt?” sade en vänlig röst, och en kraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
