Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med helig rörelse detta grå bufvud, som tycktes
honom vara sista öfverlefvan af en längesedan
försvunnen tid, då äfven han egde föräldrar
och sitt hem i deras hjerta, liksom i deras
boning. .
”Lofvade jag icke din mor det på dödssängen?**
svurade rådman Sifver; ’och jag har alltid satt
en äro uti att hålla gifna löften i helgd, det
vet du, min gosse. Men huru är det, du är
Ju säker om hustru, eller huru? Annars hade
jag ett förslag äfven i den vägen att göra dig.*
"Nej, för allt i verlden,” bad Mannerstedt
”Såsom maka finnes för mig blott en enda!
Får jag icke henne — så . .
"Så går du väl icke ocb hänger dig för det,”
menade rådman Sifver leende, ”utan tager dig
förnuftigt en annan hustru/’
*’Det förstnämnda skulle jag väl icke göra,"
inföll Mannerstedt, ”det förbjuda mina
grundsatser, så tungt det än blefve att
genom-släpa lifvet utan henne; men det vore
åtminstone säkert, att jag aldrig gifte mig. Hon
har varit, är och blir den enda för mitt hjerta,
deo enda, som någonsin kom det att klappa
af denna gudaburna känsla, och den enda,
för hvilken det skall klappa tills det stelnar.**
”Men blir du då alldeles topp rasande, mio
kära Frans?’* frågade rådman Sifver,
förundrad öfver elden i Mannerstedts tal. ”Vi äro
ju på öppen gata! Vänta åtminstone tifldess
vi komma under tak. Jag önskar för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
