Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långvariga och efakartadé karleksfébern,
återkom han tugn och glad, frisk till själ och
kropp. Från den tiden flyttade han till sin
farbror, hvilken veknade alltmera, ju äldre
han blef, och med hvarje dag kände
Ferdi-nands och Kosas sällskap blifva sig mera
oumbärligt. Ferdinand var äfven så
förändrad, att ban numera utgjorde professorns
stolthet och glädje, och aldrig vårdade en son
med mera ömhet en gammal, ofta sjuklig och
knarrig far. Af hela sitt hjerta älskade han den
gamle mannen, hvilken, ifrån en späd, mild
telning, uppdragit honom tillen kraftfull stam ,
livars krona, så hoppades han, någon gång
skulle bära god frukt. Omsorgsfullt bjöd han
till att förljufva hvarje stund för den derföre
känslige professorn, och när underrättelsen
om Hildas förlofning med pastor Wallinder
inträffade, klappade väl hans hjerta litet
starkare än vanligt; men detta förgick snart, och
blef den sista smärta, som i sådant afseende
väcktes hos honom.
Ferdinand blef åter en artig och fin
sällskapsman, alla fruntimmers gunstling, men
icke vidare någon rumlare. Professorns
faderliga godhet och Kosas systerliga vänskap
verkade välgörande på hans hjerta. Så hade
ett år förflutit, då gubbeo en afton sade till
honom: "Min kära Ferdinand, det börjar att
lida till slut med gamle Ling. Jag känner
dagligen, att krafterna aftaga, och det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
