Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- “Nå,-]{+“Nå,+} min kära rektor Mannerstedt,
välkommen tillbaka! Välkommen tijl mitt bus,
som vän ocb son! Professorn, den
hedersmannen , har planerat för saken. Vi skola
derföre icke göra några vidlyftiga
omständigheter derom, och ej hålla långa tal.”—Och
härmed slöt kommerserådet, väl något
vig-tigt, men likväl på det. hela rätt fnderiigt,
den unge mannen i sina armar.
Mannerstedts utseende, väsende och hållning gjorde
intryck på honom, och med tydlig välvilja
framförde han honom till sin hustru.
”Herre Gud, Mannerstedt, min söla gosse!"
utbrast fru Widen, till hälften gråtande, till
hälften leende,"hvad du blifvitstålligoch
manlig och hjertans behaglig! Min Gud, så
besynnerligt det går till här i verlden, isynnerhet
b vad äktenskap beträffar! Men derom få vi tala
sedan. Gud välsigne dig, och göre dig och min
Rosa lyckliga!” Kommerserådinnan böjde sig
ned och tryckte en kyss på den djupt
rodnande, nästan blyge fästmannens panna, och sade
dervid, riktigt moderligen ömt: ”Min son,
min Frans, har jag icke alltid älskat dig?”
Aldrig hade fru Widen varit så enkel och
sann, kanske aldrig så rörd, sedan sin egen
förlofningsdag.
Vördnadsfullt förde Mannerstedt den
utsträckta handen till sina läppar, till sitt af
den renaste menskliga fröjd svällande hjerta,
— "Min hulda, min outsägligt dyra mor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
