Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Minnes-törnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjerna på hennes förut så mörka lefnadshimmel: den syntes
icke numera så dyster.
Vid svärfaderns död tillträdde Wilhelm von Spalden så
vål den aflidnes tjenst som hans betydliga förmögenhet. Allt
var framgång för honom: lyckan slösade med frikostig hand
sina håfvor. En gång under loppet af många år hade Rudolf
besökt sin broder. Han öfverskådade dennes husliga
förhållanden. Postinspektoren hade redan då börjat röja sitt
despo-tiska lynne, och med smärta varseblef Rudolf att hans
svägerskas lugn var undergifvenhctens och vanans, ej det
tillfredsställda hjertats; men öfvertygad att en tredjes inblandning blott
skulle göra det onda ännu värre återvände han till sitt nya
aflägsna hemland, sedan han med vemodiga känslor tryckt den
tioåriga Augusta till sitt hjerta samt lofvat sörja för hennes
framtid, ty Rudolf ron Spalden var redan vid denna tid en
behållen man: affärslifvet hade öppnat sin obegränsade rymd för
hans drift och verksamhet. Emellertid förflöt år efter år,
Augusta hade uppnått det sjuttonde, men ännu hördes ingenting
från farbror Rudolf.
Vid denna tid nedsatte sig i staden en ung handlande,
en af dessa spekulanter, hvilka, sedan de utan framgång
spelat ut sina roller i någon större stad, der borgenärerna haft
den ohöfligheten att midt i pjesen låta förlåten falla, ånyo
försöka sin lycka i de smärre.
Alla trodde att nykomlingens affärer voro briljanta, ty
han lefde och omgaf sig med en glans, hvilken kom alla
mödrar med giftvuxna döttrar att längtansfullt blicka efter den
unge hygglige Blandin. Denne, som sjelf kände huru väl han
behöfde en flicka med mynt, föll med sitt val på fröken von
Spalden.
Postinspektoren, som i hög grad var intagen till hans
förmån, sökte med alla möjliga förnuftsgrunder öfvertyga sin
fru och dotter att icke något bättre parti för den senare
kunde erhållas, men i detta enda fall vågade fru von Spalden
vara af en annan tanke än sin man. ”Augusta kan icke låta
den unge smilande mannen,” yttrade hon, ”och dessutom, huru
kan du med sådan visshet förlita dig på hans förmögenhet
eller lynne? Jag fruktar att du i båda fallen dömmer för
hastigt, då vårt enda barns lycka eller ofärd beror deraf.
Mången påstår här med full Öfvertygelse att denna glans
endast är lånad och att det sken af oberoende, hvarmed han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
