Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Friaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta ord: "Vi träffas väl igen,” då en knackning pä dörren
tillkännagaf att n&gon ville slippa in. Ett sakta: ”Gud sig
nådeligen förbarma, der ha vi honom!” ljöd pianissimo, men i
korus från hela familjens läppar. Augusta var i två hopp
inne i sin kammare, och frun grep hastigare än tanken efter
lös-lockarne och negligén, hvilken senare hängde på
fönsterkroken. Postinspektoren sträfvade, under ideliga ryggkrökningar
och de förskräckligaste svängningar med armarne, att få utbytt
nattrocken mot fracken, men då hvar och en känner, å ena sidan,
att alla brådskande företag vanligen misslyckas och, å den andra,
huru litet rådrum det gifves mellan knackningen på en dörr
och vridningen på låset samt att öppnandet vanligen
omedelbart följer derpå, så bör det icke väcka förundran att, oaktadt
det goda äkta folkets ansträngningar, postinspektoren likväl ej
hann längre än att lyckligt träda högra armen emellan fodret
på sin bristfälliga högtidsrock, medan den andra ännu satt
qvar i nattrocken, hvilken med ålderdomens vanliga envishet
trotsade alla ruskningar — frun åter med mössan öfver ena
örat och alla lockarne midt i pannan — då den tråkiga
dörren knarrande på sina rostiga gångjern, gick upp och väl icke
Sterner, men, hvad som ingalunda var bättre, hans betjent
inträdde.
Denne, en af betjentskapets förnämste eleganter, såg sig
föraktligt omkring, ställde sig med kroppen hvilande på högra
benet, under det han med ett ridspö behagligt hviftade mot
den blanka stöfveln på det venstra, samt yttrade vårdslöst med
en af dessa halfva bugningar åt sidan, dem han ansåg för
tillfället passande: ”Min herre, ryttmästare Sterner, nyligen
anländ från Hamburg, der vi uppehållit oss någon tid, låter
fråga när han får hafva äran göra herrskapet sin uppvaktning.”
Postinspektoren, rodnande lika mycket af förargelse
öfver den belägenhet, hvari han befann sig, som af
ansträngningen med rocken, vände sig nu om, sedan han under en tyst
förbannelse gjort sig af med b&da sina gamla trotjenare, samt
yttrade med så mycken värdighet han under så fatta
omständigheter kunde inlägga i sina ord: ”Jag tackar ryttmästare
Sterner förbindligast, men utbeder mig att på eftermiddagen
först få göra honom mitt besök.”
Som det tycktes, icke litet förundrad öfver detta svar,
aflägsnade sig betjenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
