- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
22

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Representanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5.


Representanten.



Men vet att äfven flera minärt krafter
Bo i v<*r b?HL, förnuftet underlagda . .
Bland, dessa råder xtarkatt fantasien.

OxF.NSTJ&IfcKA.

På stadens första värdshus, i rummet 11:0 2 till höger om
stora trappan, satt ryttmäst&ren Alexander Konstantin Sterner
framför ett bord. botäckt med bref och handlingar. Som vi
en gång förut haft tillfälle att framställa honom för v&ra
läsare hos fru T—- i Stockholm *) och senast på postkontoret,
behöfva vi i afseende å hans yttre blott tillägga det han
numera utbytt den besynnerliga resdrägten mot en modern, fin,
olivgrön bonjur, hvilken. om möjligt, ännu fördelaktigare
framställde hans resliga, men likväl smidiga och utmärkt
behagliga växt. Kyttmästaren syntes påtagligen hafva sina sinuen mera
fästado vid ljudet från gatan än på de framför honom liggande
papperen. Tid efter annan lyssnade han uppmärksamt, steg
sluit-ligen upp, gick till fönstret, öppnade detsamma, oaktadt den
stränga kölden, och blef stående några minuter i en menniskas
ställning, som med den mest spända otålighet väntar på någon.
Hastigt slog han igen fönstret, fattade en bok, hvilken låg på
fönsterkarmen, och med en persons lugna hållning, hvars sinne
aldrig blifvit rubbadt ur den vanliga jemnvigten, satte han sig
på soffan och läste eller låtsade läsa med en sådan ifver att
hans betjent hostat två och skrapat med foten tre gånger,
innan han såg upp och med den likgiltigaste ton i verlden
frågade: ”Nå, Westerlind, när kan man taga emot mig?”

”Det kan jag verkligen icke säga!’’ svarade betjenten med
en tvetydig dragning på munnen. ”Hvarken hos eller på
herrskapet såg det ut som de åstundat något besök/*

’ Slyngel,” yttrade ryttmästafen, och en vredgad blick
träffade betjenten, ”jag tycker icke om obehöriga anmärkningar!

*) Se Waldemar Klein, stid 141.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free