Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som skall halva den lyckan att vinna fröken ven
Spaldens tycke, måste visst icke uppträda i vår vanliga
materiella form!" svarade Sterner med ett så tvetydigt teende
att det var svårt att utröna om det h&rfiöt från
tillfredsställelse eller förtrytelse öfver Augustas yttrande.
’ Ni misstager er mycket, herr ryttmästare,” fortfor
Augusta, ”om ni tror mig vara en af dessa sentimentala
lafon-tainska romanbjeltiBnor, hvilka bi)da sina idealer af luft och
anse omöjligt att finna de egenskaper, som de önska faos sina
blifvande makar, annorstädes än hos Hha fantastiska väsenden
som de sjeifva. Till denna klass bör icke jag, och bevare
mig Gud från att få en sådan narr tilL man!’
Augusta yttrade detta med et/t uttryck, som icke lemnade
något tvifvel dero» att hon var öfvertygad om sanningen af
hvad hon sagt, och tillika med en så oefterhärmlig liflighet
att Sterner, öfver farars manliga drag en stark rodnad flammade,
med en artig bugning försäkrade sig vara öfvertygad. "Men
icke desto mindre,” fortfor han efter några ögonblicks tystnad,
”raiste de anspråk ej vara så obetydliga, hvilka icke kunna
motsvaras af detta* — han pekade härvid leende på
porträttet — ”helat då man dermed (förlåt att jag nämner detta)
förenar denl icke obehagliga föres* i) hvin gen om egandet af
(VO^OOO mark hamburger banko.”
I <tefcta fall får jag bekänna/ sade Augusta skämtande,
‘och lör att begagna edra egna ordy att jag sjelf är bildad
af för litet materielt ämne, att känna inflytelsen af guldets
väj?de vid bedömmandet af dms, som kan komma att utgöra
ajidra hälften af mitt väsende. Detta borde jag kanhända icke
yttra, men er her» kusin kar sjelf uppmanat mig till
uppriktighet. Jag vågar sålede& olövstäldt tillkännage att såvida
jagi i detta afseende sj*lf får råda, skall det blifva mannens
v&rde, och ej de med testameotet förenade vilkoren, som skalt
af gör a vårt öde.”
Nu tyckte postinapektoren och hans fru att det blef bög
tkl att blandsa sig) i samtalet. ”Jag hoppas," sade herr von
Spaiden, i det han skickade sin dotter en sträng blick, ”att
ryttmästare Sterner hört omtalas flickors gamla vana att
pre-ludiera, innan de komma till temat.”
Fru mamma tog porträttet och kunde ej nog berömma den
unge intagande mannen. Samtalet blef allmänt, och Sterner
berättade under lopnet af aftonen huru hans kusin, i följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
