Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter slutade hushållsgöromål för aftonen ingick Augusta
i sin lilla kammare, der det första hon företog var att
ned-släppa rullgardinen, hvarunder helt naturligt hennes ögon,
måste riktas, lpot fönstret i guldsmedens gästrum. Der var
fullkomligt mörkt. ”Således måste han hafva flyttat,v var den
klara slutsats, Augusta först drog af denna omständighet, ”eller
ock har han varit sömnig och gått till sängs! *- var den
andra; och med denna föreställning förenade sig, utan att hon
kunde göra sig reda för orsaken, en besynnerlig känsla, ej
olik den man erfar, d& man harmas öfver någonting. Hon
stod en stund med gardinsnöret i handen och låt det tum för
tum sakta glida emellan de täcka fingrarne. Ändtligen kunde
det ej komma längre: rullen hvilade mot fönsterkarmen, och
med en snck släppte hon snöret.
"’Det är ändå en bra intagande man, denne äldre
Sterner !* sade hon för sig sjelf och höll hans kusins porträtt
framför ljuset. ”Ack, om denna bild bure de dragen!*
Missnöjd nedlade hon det oskyldiga porträttet i sin syl åd a och
kastade några små nystan och ett nål bref öfver detsamma,
hvarpå hon satte sig till pianot för att som vanligt deraf
hem-ta förströelser.
Knappt hade hon börjat en sång, som öfverensstämde
med hennes vemodiga sinnesstämning; förrän grannens
harmoniska röst åter sammansmälte med hennes. "Ack, han är då
uppe!” h viskade hon gladt öfverraskad. ”Men Gud vare lof
att jag så hastigt ned släppte gardinen — han har icke sett
mig och kan nu omöjligt se hitin.n Hennes finkänslighet ålade
henne likväl att upphöra med sången, och hon gick dröjande
att söka hvila, men för första gången i sin lifstid fann hon
den icke. Hon tänkte åter: ”Hvarföre är det icke han?”
O-upphörligt sväfvade ryttmästarens bild för hennes inbillning —
hon ville icke se den: hon föresatte sig att sofva och
blundade med all makt, men desto klarare och tydligare syntes den.
Alltsammans var mycket illa, men hon visste att hon ej rådde
for det.
Andra och tredje dagame försvunno på samma sätt. Om
aftnarne gjorde Sterner sitt besök hos postinspektoren och
förtrollade till och med de gamla med sipa lifliga och
underhållande samtal. Sedan sällskapet skilts åt och Augusta
uppkommit på sin kammare och hastigt nedslåppt rullgardinen,
Mepretentanien. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
