Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Fästmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erinrar tänt sig detta, så var god och prata litet för mig —
tiden går s& obegripligt fort, när den sålunda förkortas.9
Ku kände Henriette denna historia på sina fem fingrar,
men som hon hade förgått sig mot den goda tanten, hvars
svaga sida hon kände, valde hon detta sätt att blidka henne,
väl vetande att gumman alltid blef vid godt lynne, när man
anlitade henites minnesförråd om några historier.
”Jag vill gerna göra dig till nöjes, mitt barn! ’ började
tanten..* ”Det var om vintern 1829 eller 30. En pålitlig
vän, hvilken just då befann sig i Stockholm, har berättat
alltsammans för mig. Som sagdt är : under denna vinter vistades
en fru von T— i hufvudstaden. Hon gaf vid sin afresa en
afskedsbal, och bland den mängd af gäster, hvilka voro
inbjudna att deltaga i detta nöje, befann sig äfven baron von K—
med sin fru, jemte ryttmästare Sterner, som då var löjtnant
vid s—ska dragonerna. Nu ville verlden veta att Sterner
visade friherrinnan von K— sin vördnad med större framgång
än verlden kunde tåla. Andra rykten sade åter att han blott
var en vän till den unga stolta frun, som ej var aå alldeles
lycklig i sitt äktenskap. Hvad han än var, vän eller älskare,
så kom han att dansa första valsen med henne. Ungdomen,
som aldrig är försigtig, minst i dans, fick här ett varnande
exempel. Fru von K— befann sig illamående, innan hon gick
på balen, men icke desto mindre valsade hon häftigt, och
följden deraf blef en blodstörtning. Hon fick aldrig sin helsa igen
och dog 188*2 i W— under en resa. Ryttmästare von K—
hade emellertid dagen efter balen träffat löjtnant Sterner i ett
sällskap bland en mängd officerare. Ryttmästaren och Sterner
hade förut varit goda vänner, men det grundlösa ryktet hade
uppretat den förre, och oaktad t han verkligen icke hade skäl
att förebrå Sterner något, gjorde ban det nu högt med de
mest förolämpande uttryck. De närvarande sökte väl bilägga
tvisten, men baronen hade ingen måtta i sina ohöfligheter.
Han skymfade Sterner till den yttersta grad och Slöt med en
utmaning. Sterner, ehuru känd för ovanlig skicklighet i
begagnande af vapen utaf alla slag och bland kamraterna utmärkt
för styrka och mod, afslog dock utmaningen. Sterner egde
sina förmäns aktning, sina kamraters vänskap, och ingen
tvif-lade att hans ständigt ådagalagda känsla för det rätta och
alltid yttrade afsky för dueller — som dessutom äro strängt
förbjudna — men icke feghet förmått honom att afslå baronens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
