Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Dotterns moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En betydelsefull dragning pA öfverläppen och några ryn*
kor på den annars släta pannan visade att, oaktadt den gifna
borgen af sitt hedersdrd, ryttmästaren a uppgift dock etod i
fullkomlig strid med fru Stoltsenbäcks öfyertygelse. Och med allt
sitt beprisade lefnadsvett egde hon likväl icke förmåga att
dölja den, ty hon yttrade med ett vigtigt leende:
’*Man har litet mera erfarenhet af verlden vid mina Ar,
herr ryttmästare!"
Sterner kunde med möda aihålla sig från att le åt den
goda fruns inbillade skarpsinnighet. Ha» gjorde dock en pligt~
enljg, vördnadsfull böjning på hufvudet och svarade intet.
Fru Stoltsenbäck, som fann att hennes gåst icke kunde
gifva henne n&gon tillfredsställande underrättelse i det enda
ämne, som för närvarande intresserade henne, steg upp,
öfver-lemnade åt Henriette att underhålla ryttmäetaren, eeb med en
artig inbjudning att återkomma till middagen denna ock alla
följande dagar, han uppehöll sig i Ft, lemnade hon rummet
under föregifvande af hushållsbestyr.
”Det blir väl rätt många dagar, min kusin?” började
Hen-riette, hos hvilken moderna närvaro hittills tyglat den annars
så flytande vältaligheten.
’*Det blir blott denna enda!’’ svarade han- *1 morgon
bittida afreser jag till Småland lör att besöka mjn barndoms
och ungdbms ledare, kyrkoherden Svallenius.
nAck, så ledsamt!” klagade Henriette. "Om söndag halva
vi bal, med föregående koncert, och jag sknlle verkligen blifvit
glad, om ni kunnat qvardrfija öfver den. Är det icke
möjligt?*’ frågade hon med ett så förtjusande småleende att det
fordrades Sterners stålsaAta hjevta för att kunna motstå det.
”Alldeles omöjligt! Ni hör ej tvifla, ålsktåffda Henriette,
att, om jag kunde uppfyllia er begäran! ni säkerligen ioke skulle
behöfva éfvertala mig, men jag har ekiokat min betjänt med
några jagthundar förut till Wallaryds. prästgård, ock det akftU
le sätta min gamle vän i den största oro för min skull, pm
jag icke ankom me på den dag, jag ut fäst i mitt bref.”
Henriette fann sig höglige». förnärmad deröfver »att någrft
jagthundars affärdande e*k en gammal prests oro .möjligtvis
knnde tagas i betraktande såsom skål för af slag å en
inbjudning framställd af henne, men hen var iör stolt att försök*
någon ytterligare vältalighet till besegrandet af sådana mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
