Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sokrates och Xantippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de på denna kloka föresats. Det ville icke blffva klart för
Sval lenius huru han skulle komma i besittning af en Sådan skatt.
Han visste icke en gång om inom pastoratet fnnnos några
flickor, som kunde göra anspråk på titel af pastorska, och
att fara öfver ån efter vatten kunde aldrig falla honom in.
Under denna sakernas brydsamma ställning fick han en
dag besök af en ung student, son till hans aflidne företrädare.
Den unge mannen anhöll på det förbindligaste att det måtte
tillåtas honom predika i Wallaryd några söndagar under
ferierna, emedan hans finanser stodo på dålrga fötter och han,
såsom son till församlingens fordne lärare, med skäl kunde
påräkna att vid sin afresa till akademien erhålla ett litet ”offer
ifall hans ödmjuka anhållan beviljades.
”Alltför gerna, oändligen gerna, herr Trasselin !’*
svarade kyrkoherden, och påföljande söndag bestämdes för den
unge predikantens första uppträdande *).
"Vi bo icke långt härifrån/’ sade Trasselin vid afresan,
"’och jag vet icke något, som skulle vara mera fägnnnde för
oss, än om herr kyrkoherden nästa söndags middag ville göra
min mors ringa hus den äran! Det är visserligen icke nu som
i dc lyckliga dagar, då hon satt prostinna i Wallaryd, men vi
bjuda af godt hjerta.**
”Jag tackar, min unge vän, och skåll icke underlåta att
infinna mig. Det verkligen förundrar mig att jag ända hittills
kunnat glömma att göra enkefru prostinnan min visit. Jag
skall således med nöje hafva den äran!” svarade kyrkoherden
och följde med en hos honom ovanlig aftighet och Hfiighet
unga Trasselin till dörren.
Orsaken till denna kyrkoherdens ifriga benägenhet att
antaga och tacka för bjudningen var den, att det just rann
honom i hågen att hans företrädare efterlemnat en dotter, som
skulle vara alldeles ovanligt skicklig och driftig i allt, Bom
hörde till såväl den inre som yttre hushållningen. Det var
således kyrkoherdens orubbliga beslut, då han om söndagen
gjorde sig färdig till afresan, att fria till flickan. Huru hon
såg ut och värdet af hennes förståndsförmögenheter i öfrigt
kom härvid icke i betraktande, sedan han under loppet af veckan
med sig sjelf hållit följande Öfverläggning:
*) Magister Trasselin: en bekantskap från bröllopet i S—aryd. Se
Waldemar Klein, sid. 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
