Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sokrates och Xantippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hade troligen aldrig Stina Trasaelin (hvars porträtt denna
vens målar lika sant som enkelt; bliftit prostinna Svallenitts.
Men det låter icke tänka sig att kyrkoherden skulle ha läst
något, söm flutit från ett fruntimmers penna. Htiru dyrt fick
han icke plikta för denna försummelse; då han sex veekor
efter frieriet hemförde sin skatt och dagligen allt mera kom i
erfarenhet huru litet den*frid och det ostörda lugn, han så
högli-gen önskat, stod i öfverenstämmelse med hans äkta hälfts
oblida oeh trätgiriga lynne l Visserligen hade han i ett afseende
skäl att vara nöjd: han behöfde alldeles icke bekymra sig om
hushållningen, och jag ville icke hafva rådt honom dertili.
Han kunde ookså ej utan tillfredsställelse sé huru hans bo
ständigt förkofrade sig under matmodernB aldrig hvitande
händer; men allt detta skedde med Så mycket buller oeh stoj att
den arme mannen ansåg sig som en martyr. Hvarje stund på
dagen blef han störd i sina betraktelser genom något sorgligt
klä-gande ljud från arbetsrummet, hvilket Underrättade honom att
husmodern befann sig i verksam ntöfning af den metod, hon
ansåg osviklig att gifva fart och drift åt arbetet.
Uppstod någon gång hos honom den förskräckliga tanken
att ega en egen vilja och göra densamma gällande, då den
stod i strid med fruns, så måste han antingen begagna sig af
list, hvilket icke låg i hans lynne, eller ock rent af på fullt
allvar spela husbonde. Detta senare var för honom, en älskare af
lugnet, det värsta af allt och i högsta grad motbjudande. Han
var dock stundom tvungen dertili. ’ Han bäfvade likväl, när
han hade* att företaga hos sin hustru något, som han anade
icke var i hennes smak, och hennes motsägelseanda tröttade
stundom den gode niannen, tilldess hans naturligen milda
lynne ändtligen, stegradt till en viss grad, likt en af stormen
våldsamt uppdrifven sjö brusade öfVer dess vanliga bräddar.
Hände sådant,’ hvilket inträffade’ tttytiket Sällan, måste
Xantip-pa stryka segel och gifva sig...........................
Men vare detta nog. Läsaferi är nu icke alldeles obekant
i det hus, dit vår hjelte ärnar sig, oeh vi återgå således till
det ögonblick, ,då vl fttnno kyrkoherden sittande fördjupad i
läsningen af sina teologiska b&sker, lingefär sju åi* efter hans
inträde i det heliga äkta Ståndet.
Ett förfärligt, Olidligt skällande åf liundar uppväckte
honom ganska oangenämt ni* sina betraktelser t ’Kyrkohferden sköt
nattmössan åt ena örat och lade det andra‘till föVistret. Skäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
