Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Bref och bryderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jaså, jaså, ni, det var en annan sak. . . Korn då in,
min Tån. och få sig en snp att värma sig med först, så få vi
yål sedan draga försorg om det andra. .... Sterner, kors
be-rara mig, är han åter i Sverge, den kärd gossen?’* sade
kyrkoherden för sig sjelf, under det han ur ett litet väggskåp
framtog en butelj och en tumlare, hvilka artiklar han der,
jem-te några andra småsaker, hade gömda för påkommande behof.
Han slog i af det goda destillerade brånvinet, som behagligt
uppfriskade den halfstelnade Westerlind, hvarefter denne
upptog bref vet; och kyrkoherden, hvilken med en rysning genom
ryggraden kände att det alltid blef tid nog att underrätta sin
hustru om ankomsten af alla dessa för henne visst icke
välkomna gäster, bad Westerlind sätta sig, under det han låste
ryttmästarens bref. Det lydde:
”Min gamle ärade lärare och vån!
Nära tre veckor efter min ankomst från Hamburg har jag
varit i Sverge, och det är mig omöjligt att längre emotstå min
innerliga längtan att efter så många åra förlopp återse er; och
som jag dessutom spekulerar pä en egendomshandel för en min
kusin och denna egendom är belägen inom Wallaryds pastorat,
kan det aldrig bära lägligare till att vinna båda
ändamålen. Som jag vet att ni redan tre år före min afresa var gift
och således icke har ert hus stäldt på ungkarlsfot, så tvekar
jag icke att på åtta eller tio dagar bjuda iHig sjelf till gäst
hos er, min gamle ärade vän, och er, som jag hoppas,
älskvärda familj. Jag är i behof af att utgjuta mitt hjerta för en
så bepröfvad vän och af er mognade Ålders erfarenhet hemta
några goda råd i ämnen, hvarora vi muntligen få samtala, då
vi råkas.
Huru ljuft måtte det ej vara för den, som vid
hemkomsten till ett länge saknadt fädernesland vet att vördade
föräldrars och kära anförvandters hjertan klappa af fröjd och
läng-tansfull orol Men, med undantag af en gammal farbrors och,
jag tror det, äfven ert, min redlige vän, finnes intet hjerta
som vänligt klappar för mig.
• Ensam från min tidigaste ungdom öfverlemnad åt
medlidandets ädelmod, har jag, den fader- och moderlöse, varit mitt
eget stöd. Med tacksamhet undantager jag dock en af de
Reprtgen tanten, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
