Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Bref och bryderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut derföre om jag särskilt rekommenderar dem! Jag an*
håller äfven att ni ville göra min skyldiga ursäkt hos er fru
för allt det besvär, jag förorsakar i huset; men som jag hört
att en äkta mans ursäkter hos sin husfru aldrig kunna blifva
så gällande som då de på ett paBsande sätt framställas af en
fsämmande, så förbehåller jag mig särskilt att för egen
räkning få framföra dem vid min ankomst, helst som ni, min gam»
le vän, ifall ni icke alltför mycket förändrat er, icke särdeles
förstår er på att vinna damerna på er sida... .
Men här har jag nu fullskrifvit ett helt ark, liksom vi ej
snart muntligen skulle få samtala. Intilldess farväl, min ärade
vän! Snart skall ni omfamnAS af
er vänfaste
A« K. Sterner.”
Det skulle vara ganska svårt att göra åskådligt det egna.
verkligen komiska uttryck, hvilket stundom under läsningen af
detta bref försporde* i kyrkoherden Svallenii annars 6å
allvarsamma och fasta drag.
Väl lifvades hans känslor af det glada hoppet att få
återse sin gamle ilskling och lärjunge, för hvilken han fortiarande
bibehållit sitt hjertas varmaste deltagande, men huru mycken
bitter malört blandade sig icke i glädjebägaren! Ack,
Svallenius förutsåg med visshet att rika droppar deraf skulle
iskänkas af hans äkta kära hälft, hvars leda det var att mer än en gång
hvaije år, ooh på för alltid bestämda dagar, se främmande
och som för sitt lif aldrig knnde tåla betjenter och jagthundar.
Då han läste Sterners förhoppningar att få gästa hos hans
välskvärda familj intogs han af en känsla, hvilken mycket
närmade sig blygsel och harm, och för Westerlind» förvånade
öra iklädde sig de enkla orden: Hm hm, den älskvärdheten
A all du snart upphöra att prisa, min stackars Alexander!” Vid
slutet af brefvet, der Sterner talade om att Svallenius ej
förstod sig på huru man borde ställa sig för att vinna
fruntimren på sin sida, suckade den betryckte kyrkoherden djupt och
tänkte: ”Gud gifve det ginge bättre för honom! Jag har i
goda sju år förgäfves letat efter nyckeln till denna hemlighet.”
Han försjönk i djupa tankar, hvilka alla hvälfde sig
om-kiing en enda punkt, sättet nemligen huru han skulle
meddela sin hustru allt detta. Några hostningar af den afglömde
Westerlind påminde honom att ett hastigt beslut var af nöden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
