Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett uppträde ur äktenskapslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppklarnade hennes ansigte småningom likt morgonrodnaden till
en skön och lugn majdag. Det syntes henne ganska
sannolikt att hennes man denna enda gång Y sitt lif kunde hafva
r&tt. Hon blef hastigt ganska foglig.
”Ja ja, min Svallenius, du är ändå icke så dum. Du
utvecklar i dina slutsatser ett slags menniskokännedom. Du
känner mannens lynne, och då han är din bäste vän, vore det
orätt af mig att icke emottaga honom väl. . . . När inträffar
han, min gubbe?”
”Den 23 i denna månad.”
vKors bovars, det är ju i öfvermorgon, min lilla
Svallenius !”
”Ja, min vän... Men emellertid väntar hans betjent, en
hygglig gosse, jemte hans reskamrater, att få något till bästa."
’’Nå ja, de skola icke vänta förgäfves. Hela detta larm,
min vän, hade kunnat undvikas, om du icke alltid kom
bak-fram med hvad du har att andraga. Hade du börjat med hvad
du slutade, skulle jag aldrig yttrat ett ord.” Härvid gick fru
Svallenius, utan att efter vanligheten smälla i dörren.
Och innerligt förnöjd gnuggande händerna, vandrade
kyrkoherden upp och ned i sitt rum samt yttrade leende: ”Efter
åska kommer regn, sade salig Sokrates.”
Westerlind, som icke hade någon kännedom om Sokrates9
vishet och icke anade hvilken god genius vakat öfver
tillfredsställandet af hans kroppsliga behof, yttrade förnöjd, i stället
för bordsbön, då han en stund derefter beredde sig att
anfalla ett fat rykande potatis och god bräckt skinka: ”Efter regn
låter vår Herre solen skina!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
