Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Ej blott vin, äfven kurtis öppnar hjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Med herr ryttmästarens tillåtelse, det är mig omöjligt
att afgifva min rapport endast med ett par ord."
”Så gör den åtminstone så inskränkt som möjligt, om jag
nödvändigt bör höra den, men tag dig till vara att förklena
huset, der jag är gäst, ty jag säger dig på förhand att jag
icke tål det!”
”Jag skall endast omtala rena klara sanningen,” återtog
Westerlind, ‘och den är, att då jag i förgår afton anlände,
måste kyrkoherden gömma mig i andra byggningen i ett
hål, som kallas handtverkskammaren, tilldess ban fått tala vid
frun, som verkligen skall vara ett hår af”. . . en sträng blick
af husbonden hejdade Westerlind. ”Kyrkoherden, stackars
herre,” fortfor betjenten, ”fick sedan nog att göra, ty
pastorskan blef alldeles rasande och ville med all makt köra ut både
mig och liundarne. Han använde förgäfves alla förnuftiga skäl
att förmå den afsky... att förmå fru pastorskan, ville jag
säga, att hyggligt taga emot oss ; men det var som att slå
vatten på gås . . nej, på fru pastorskan — nej, rättare han
predikade för döfva öron. Slutligen hittade han dock på råd
att få henne på andra tankar. Han sade nemligen att det icke
var troligt att herr ryttmästaren ville göra detta besvär i
huset, om han icke hade för afsigt att gifva frun någon
hederlig present. Den spiken drog, sa* snickarn, när han
stoppad i fickan. Hon vardt spak och medgörlig som ett lam,’
ty hon byter om lynne lika fort som en annan vänder om
bladen i en bok. Jag blef straxt efterskickad, fick en liten
snygg kammare och mat och drick i öfverflöd, men benådades
ock sedan med ett förhör rörande min herres omständigheter,
ändamålet med hans resa, m. m. Men som jag varit så kort
tid i herr ryttmästarens tjenst och jag dessutom känner herr
ryttmästarens afsky för sqvaller, kunde jag naturligtvis icke
tillfredsställa hennes nyfikenhet. Alla de omständigheter, jag nu
haft äran meddela, äro rena klara sanningen, och jag har trott
det vara min skyldighet att underrätta herr ryttmästaren
der-om, ty om pastorskans förhoppning icke snart uppfylles, är
jag rädd att den beskedlige kyrkoherden får betala kalaset,
sedan herr ryttmästaren afrest.”
”Godt, Westerlind! Jag sade dig vid ditt inträde i min
tjenst att jag hatar sqvaller, men denna gång var ändamålet
godt och nästan berömvärdt. Jag vill derföre sörja för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
