Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Verkan af nya åsigter. Postinspektorens slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ni, den frånvarandes representant, medgifver jag, bör höra
detta af hennes egen mun för att genom ert intyg kunna
gif-va saken sin tillbörliga bekräftelse *. . . . Vid dessa ord gick
postinspektoren till dörren och ropade: ”Augusta!’’ meå en
röst, som kunnat väcka de döda.
Sedan hon inträdt och helsat ryttmästaren med en
förvirring, hvilken, ehuru lätt, likväl ej undgick fadrens
uppmärksamhet, sade han till henne i en ton så kärf att Sterner
ryste för den råa stränghet, som låg <1eri: ”Augusta, stadfästa
hvad din far redan yttrat, nemligen att du af fri vilja och
öfvertygad att din aflidne onkels förordnande skall grundlägga
din lycka, glädjefullt samtycker att förena ditt öde med den
man, han valt åt dig!n
Augusta vågade icke se upp, men gömmande Sterners ord
i sitt hjerta, försökte hon för första gången i sin lefnad att
öfvervinna sin rädsla för den stränge fadern och svarade
ödmjukt, ehuru temiigen lugnt: Hvarken herr Sterner sjelf
eller hans ombud kunna med skäl fordra att jag skall afgifva
ett sådant yttrande förrän jag sett och lärt känna den, till
hvilken ett så vigtigt svar skall afgifvas. Må han vara
välkommen hit! Kan han vinna mitt hjerta, skall jag blifva hans
maka, men i annat fall hoppas jag att en man af ära icke
vill emottaga ett sådant offer.”
En blick från Sterners öga, som uttryckte den varmaste
beundran, mötte den talande.
Fadern satt några minuter såsom förstenad af häpnad och
förvåning öfver dotterns gränslösa djerfhet. Ändtligen for han
hastigt upp, men hejdade sig, då han erinrade sig Sterners
närvaro, och yttrade med en af raseri halfq7äfd röst: ”Är
det mitt barn som talar — eller är du angripen af feberyra?
S&g, hvad kommer åt dig flicka? Jag kan knappt tro mina
sinnen! I min närvaro, till mig sjelf, din far, vågar du föra
ett sådant språk? Har du ej något minne qvar af fjerde
budet?’*
”0, pappa, förlåt, förlåt — det var ej missaktning!”
snyftade hon och försökte fatta faderns hand, hvilken med vild
häftighet frånrycktes henne. Jag har aldrig glömt och jag
skall aldrig glömma den barnsliga lydnad, jag är skyldig och
mina föräldrar ha rätt att fordra, men var barmhertig, o, var
barmhertig, fader!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
