Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Verkan af nya åsigter. Postinspektorens slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtelse, ej heller s&som vanligt talade om att med gl&dje
uppoffra sina enskilta önskningar för sin fars tillfredsställelse.
Allt detta, som annars visst icke ändrade hans egensinniga
beslut, men dock i någon mån bidrog att stilla hans häftighet,
och h var förutan han icke ansåg sig hafvs fått tillräckligt skäl
att upphöra med sin vredes utgjutelser, uteblef denna gång.
Augusta teg och emottog tåligt alla hans förebråelser, men
icke ett ord hördes om ånger — inga tårar, inga böner.
Den unga qvinnan vågade för första gången i sin lefnad
känna sig kränkt och förorättad af faderns behandlingssätt.
Ehuru just icke någon skarpsinnig man, kunde dock
post-inspektören, efter begrundandet af en eller annan omständighet,
häraf draga sina slutsatser. Han fann det omöjligt att
Augusta genom sig sjelf kunde ega en sådan djerfhet, som han
kallade det, att våga hysa en annan Önskan, en annan vilja än
hans och — hvad som var det värsta af allt — våga helt
öppet förklara sin mening. Det var icke tänkbart, att hon
kunnat fatta beslutet att bryta en mångårig vanas fjettrar
eller komma på en sådan tanke utan inflytelse af någon
främmande emot hans faderliga myndighet flendtlig makt, och
hvilken makt kunde det vara, om icke ombudet sjelf, som
kanhända för egen räkning sökte vinna hvad han låtsade
efteråt räf va å sin kusins vägnar?
Så snart denna slutsats hunnit till klarhet i
postinspekto-rens hufvud, begaf han sig, utan att säga ett ord åt Augusta,
in till sin hustru, hvilken alltid fick tjena såsom afledare för
hans dåliga lynne.
Han riglade dörren med en mans utseende, som har en
vigtig hemlighet på hjertat, satte sig på en stol mittemot sin
äkta hälft, hvilken icke anade något godt af dessa högtidliga
förberedelser, och började i en ton, den han tyckte anstå en
herre och husbonde, som vill anställa något stort, vigtigt förhör:
”Qvinna, huru har du tagit vård om din dotter? Jag säger
dig, det står icke rätt till med Augusta!"
”Min gud,” stammade den arma hustrun, nhvad spökar nu
i din inbillning?**
"Huru — drömmer jag. . . kanske du också blifvit
för-fcexad. Har jag någonsin förr upplefvat den händelsen att du,
min egen hustru, för ett sådant språk! Spöken i min
inbillning? Rigitsa, jag är en god man och far, men lydnad vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
