Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Maken till öfverraskning jag aldrig såg! Jag måste till borgmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
når man ser dem tillsammans. Ock härmed hoppas jag den
saken år förklarad till ert nöje/
vHm, hm, icke så alldeles!” mumlade postinspektoren.
Likheten &r för mycket påtaglig, och historien om portr&tterna
någonting i sanning ganska ovanligt.”
rEn så ringa händelse kan icke göra anspråk på något
ovanligt. Om emellertid herr postinspektoren hyser det
minsta tvifvelsmål om mina uppgifter, går det ju an att på ort
och ställe söka tillförlitligare upplysning derom.” Vid dessa
ord fattade ryttmästaren sin kusins arm, och med en lätt
bugning aflägsnade sig båda.
”Fördömde pratmakare!” fortsatte postinspektoren för sig
sjelf, sedan de unga herrarne aflägsnat sig. ”Han vet att jag
för mina enskilta affärer i Hamburg icke har något annat
om-* bud &n honom sjelf.’* Men bestämdt fins det stora ugglor i
mossen, det inser jag klart. Den der unge herrn med sitt
flickansigte såg så förlägen ut. Pass på, om icke han ändå är
den rätte, men före testamentets upprättande varit förlofvad
med min högtförnäma fru systers högtförnäma mamsell dotter
och nu, med råd och biträde af den slipade ryttmästaren, vill
genomdrifva sina planer. Hm, hm, hvad kunde ryttmästaren
draga för nytta deraf ifall han sjelf”.. . Postinspektoren gick
i djupa tankar upp och ned på golf vet. Slutligen utbrast han:
”Jag måste gå till borgmästaren — jag vill berätta honom
allt och öfverlemna sakens utredande åt hans skarpsinnighet.”
I denna föresats tog han hatt och käpp och begaf sig
åstad; men innan han hunnit halfva gatan utföre, hade hans
ifrer afsvalnat. Han stannade och började ånyo fundera:
”Månne något spratt kan spelas i saker af så allvarsam natur,
och, i alla händelser, månne borgmästaren är slugare ftn jag?
Kunde icke han möjligtvis i all tysthet skratta på min
bekostnad, då han erfar mina misstankar emot Sterner och det
verkligen löjliga misstaget med hans kusin? Jag ger då
uppenbart hugg på mig sjelf. Jag tillstår ju på sätt och vis
möjligheten att man dragit mig, en von Spalden, vid näsan ? Det
vore ingen omöjlighet att arftagaren kunde komma, innan jag
från Hamburg får reda på dessa galenskaper. Nej, jag går
vackert hem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
