- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
109

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Återseendet. Redogörelsen. Misslyckade beräkningar. - 22. Sterners monolog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktan med hela elden af sin vältalighet. Hon var lätt
tröstad, ty i sjelf va verket litade hon alltför mycket på allmakten
af sina egna behag för att med allvar frukta inflytelsen af
någon annans.

Samtalet den öfriga delen af aftonen hvälfde sig
hufvud-sakligen kring ett ämne, de herrliga omvexlande nöjen, som
skulle beredas dem under en resa till Ulriksdal, hvilket fru
Stolt senbäck önskade återköpa och derföre ville bese.

*

22.


Sterners monolog.



Och hans själ låg på läpparne.

Bulwbr.

Ryttmästaren hade, efter Konstantins afresa, icke försökt
att finna någon hvila. I djupa tankar gick han upp och ned
i rummet. Stundom tycktes han strida med sig sjelf. Hans
oroliga hastiga gång utmärkte en man, hvars inre är häftigt
upprördt af någon mäktig idé.

”Skulle det verkligen ligga något brottsligt* något oädelt
i denna handling — skulle jag derigenom sätta cn fläck på
en lefnad, som jag hittills försökt hålla ren? ’ yttrade han
half-högt. ”Men hvarföre gör jag mig dessa frågor? Hvarifrån
denna tvekan ? Skulle det gillande svaret från min
rättskänsla uteblifva eller undvikande fördröjas, ifall mitt förehafvande
vore alldeles klanderfritt.. . < Stolthet, egoism, är det ni som
tillhviskar mig att fullfölja detsamma, och hvarföre? Månne
icke endast för att tillfredsställa en fåfänga, hvars tillvaro
jag nu först tycker mig bemärka’1. . . Han satte sig och
lutade tankfull hufvudet emot handen... ’?Nej, nej, det är icke
fåfänga! Jag vill icke, jag kan icke uppsåtligt göra mig
skyldig till en oriktig handling — sådan är den icke : det
måste vata mina öfverspända begrepp om det rätta som alstra
dessa tvifvelmål”. .. . Han teg. Småningom tycktes de mörka
bilderna skingra sig och gifva rum för, såsom det tycktes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free