Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Sterners monolog - 23. En scen ur gamla romantikens skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett smärtsamt ack!’ undföll hans läppar. *Jag mins nu: det
år der som den en gång så lysande och dock så arma Julie von
K— hvilar ut efter sin korta lefnads strider. Djup, innerlig
kärlek lefde säkert under den flygande lättheten på ytan. Huru
mången gång i den tysta aftonstunden framhviskade ej de
bleknade läpparne ett namn . . . namnet Waldemar! Hon
talade ofta med mig om sitt fordna lif. Stackars, stackars Julie
. . . Ah, den olyckliga balen — efter den böjde sig hennes
bufvud allt mera mot den moderliga vän, som ändtligen
lugnande slöt i sin famn det trötta barnet. ’
En tår glänste i Sterners öga vid minnet af den unga
olyckliga qvinna för hvars skull han, alldeles oskyldigt, en gång
blifvit en irrande flykting. Allt var nu öfverståndet, men ban
kände dock sitt blod sjuda, då hans tankar dröjde vid baron
von K—s ovärdiga handlingssätt, och af uppriktigt hjerta bad
han att de aldrig måtte sammanträffa i detta lifvet. Sterners
ädla hjerta hade längesedan förlåtit den bittra orättvisa, som
baronen begått emot honom sjelf, men han upprördes ännu vid
erinringen om den föraktliga lättsinnighet, hvarmed han sökte
kasta skugga på sin hustrus renhet . . . ”Men jag vill
lem-na dessa smärtande hågkomster!** sade han och reste sig upp.
*Min gamle hederlige Svallenius. du skall icke förgäfves
vänta mig pingstaftonen. Dessförinnan måste jag likväl hafva ett
samtal med postinspektoren. Jag känner att tålamodet, vid hans
orimligheter börjar svigta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
