Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Biografier. Oroande stormtecken på kärlekens himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nelsen, och det skall icke dröjrt länge: det ät4 blott
kärlekens allmakt som qvarhållit mig hos dig längre än minn
sonliga pligter bort tillåta det. Sedan min permission dessutom
är slut, måste jag infinna mig vid regementet. Det blir visst
tre eviga månader, min älskade, innan vi åter träffas.”
“Det blir verkligen mycket ledsamt, gode Konstantin!”
yttrade Henriette, temligen tankspridd, och tryckte tillsammans
Sina små hvita tänder för att dölja en påkommande jäspning.
rMen säg mig om icke din kusin med sina beprisade
förträff-ligheter af alla slag, åtminstone i ett afseende, har något
gemensamt med vanliga menskliga väsenden — med ett ord:
har han aldrig älskat ?”
Vag tror knappt!" svarade Konstantin. Hartd hjerta
har varit så stålsatt att älla kärlekspilar, riktade deremot, till
skyttens harm återstudsat derifrån.”
”Ja, emedan du pligtskyldigast tror allt hvad ban
behagar prata för dig. Tänker du att vi ej hört den gamla
historien med fru von K—?”
”Fy, Henriette, säg icke så! yttrade Konstantin
för-trytsamt. ”Hans uppförande synes mi£ hafva tillräckligt
bevisat hans oskuld. Alexander Sterner skulle aldrig kunna
fåt-ta der mest aflägsna tanke på, ännU mindre begå en så Usel ^ J
handling som du tyckes tilja tillvita honom.
”Kära Konstantin, fötifra dig då icke sé fasligt ! Du
drager iu i tygeln så rttt hästen stegra* sig. För mig får han
gerna vara den ädlaste man på jordens rymd och
föreningspunkten för alla möjliga dygder och fnllkomligheter, men med
allt detta ville jag dock för intet pris vara harts hustru.
Mina små anspråkslösa och menskliga egenskaper komme helt
och hållet att fördufiklas och försvinna invid hans hitftmelska
dygders bländande glans f
Konstantin smålog och släppte tygeln* den han i sin
ifver fattat. ”Jag tror du här4 rått!” svarade han. Med
all din älskvärdhet skulle du kanhända komma till korta
så-söm Alexanders maka. Hatis anspråk kunna kanhända med
skäl kallaB öfverdrifna, Lyckligtvis har han icke satt ditt
hjer-ta på prof, min förlåt mig, om jag yttrar den öfvertygelaen
att ifall han ville behaga, skulle jag ej sätta mycken lit till
ståndaktigheten hos snart sagdt hvilken qvinna som helst.”
’’Du torde dock ursäkta, om jag yttrar den öfvertygelsen
att du icke allenast talar om saker, dem du ej kan bedömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
