Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 27. Början af prostinnan Svallenii stora fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27.
Början af prostinnan Svallenii stora fest.
Vår vän ryttmästaren hade nu välbehållen anländt till
Wallaryd och af värdinnan blifvit presenterad för hennes
kärkomna slägtingar magi et* r Trasselin och hans älskvärda fru.
Men detta var också allt hvad prostinnans upptagna tid
kunde medgifva. Hon återvände genast till bagarstugan, der hon
var sysselsatt med tillredningen af den spanska tårtan och minst
tio olika slag af kaffe- ocu tébröd. Under tiden fördjupade sig
kyrkoherden och komminister Trasselin i spetsfundiga
teologiska tvister, och Sterner fann det således vara sin pligt att
underhålla den unga frun. Detta blef icke svårt, ty han hade
icke förr tagit plats vid hennes sidn och börjat beundra
hennes färdighet i stickning än hon behagligt leende, såsom bevis
på sin erkänsla, lemuade honom en flödande beskrifning på
den bekanta nattens äfventyr. Hon hade likväl glömt
namnet på de medspelande personerna. Sterner fann sig
oändligen road af den naiva landtliga vältalighet, hvarmed fru
Trasselin målade såväl sina egna missöden som den vackra flickans
äfventyr, och enhvar, som hört denna brokiga omvexling af
grymma röfvare, vackra officerare, söndertrampade
negligé-askar, förlofvades möten, läckra kycklingar, m. m.,
förvissades att Lovisa aldrig glömde sin hjeltinna Kajsa Warg,
hvilken tager "en god full hand af hvarje slag och rör
tillsamman. *’ ’
Under loppet af den lifliga berättelsen glömde Sterner
alldeles bort att nygifta män vanligen känna ett slags pinsam
oro, når de se sin äkta skatt upptagen af en främmande karl,
och att plågorna stegras till oändlighet, om de sjelfva dervid
äro åsyna vittnen, men af omständigheterna hindrade att
blifva tredje personen. Sådana voro magister Trasselins känslor och
ställning, då fru Lovisa tillfälligtvis i spegeln varseblef hans
mulna ögonkast och betydelsefulla vinkar med handen, tydliga
tecken att hon borde stiga upp och aflägsna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0140.html
